söndag 27 april 2014

5 år av saknad

 

 
 
 

Ytterligare ett år av saknad har gått och det är nu 5 år sen Pappa gick bort.. 5 år känns overkligt..
Förra året skrev jag om en ilska (se tidigare inlägg) den ilskan har lagt sig för hur tar man ut ilskan på en sjukdom.. Det går ju inte utan man får försöka sprida glädje och värme istället.och göra världen till en bättre värld och ge pengar till cancerfonden så forskning mot denna vidriga sjukdom kan vinnas..

Saknaden har jag lärt mig att leva med men jag tänker på Pappa varje dag och dipparna är färre men däremot blir dom större när dom kommer..
Detta år har jag verkligen behövts pappas råd om vissa saker (bl.a Ledarskap) men känner att han skulle vara stolt över dom beslut jag tagit, för mitt ledarskap kommer ju från honom och jag har slagits för det jag tror på och känner att jag har rätt..

Pappa lärde mig att gilla Engelsk fotboll genom Tipsextra därför fick jag alltid tårar i ögonen på förra årets reklam om Stryktipset där man fick följa en Pappa och hans son på egna matcher och i TV soffan och gå på Engelsk match.. Det var jobbigt att se för jag kan inte göra det längre..

Nu åkte ju Ludde och jag till England och där kom ju känslan att nån skulle varit med, hur faan vi nu skulle fått upp pappa i planet.. där hade sällskapresan invalidos schetch legat nära till hands.. ;)
En underbar resa som Ludde och jag pratat om i många år och visst var Pappa med oss för vi mötte ju hans Lag (Woolwich) och som vanligt fick han sista ordet då dom vann

Har som sagt alltid kännt att pappa ochså på nåt sätt vakar över oss och i Fredags fick jag det ännu mer bekräftat.. Jag hade besök av en kompis och en vän till henne.. Vi satt och prata i Sportbaren när kompisen vän som kan känna av andar och sånt började vända sig omkring och titta lite här och där och sa att det är nån här.. Det står nån och lägger sin varma hand på din axel.. Det kan ju inte vara nån annan än Pappa...
Gud tror jag faaan inte på men det där tror jag på.. Så skönt att få bekräftelse på känslan att han vakar över oss.

Det var årets känslor nedan ligger lite från tidigare inlägg


VARFÖR... Pappa fick prostata cancer... en cancer han kämpade ner... Men nån jävel säger att nej den där Uno kan vi ge på mer... Så nån ynka liten cancer cell hinner glida i iväg till resten av kroppen och sprider sig sen.. Så blir det en match till mot denna vidriga sjukdom.... En match PAPPA till slut förlorar... Men den kom inte åt hans själ eller heder... Han bar sjukdomen med ett beundransvärt mod, gnällde aldrig, och var den som in i det sista peppade på oss och stöttade oss trots att du nog på slutet hade ont. Pappa hade haft hjärtinfarkter diabetes njursten och gud vet allt.. ALLT tog han och kämpade på... Det som är så svårt att förstå är VARFÖR.... VARFÖR allt detta ...när är nog nog.... Nån sa att Pappa var en ÄNGEL som behövdes nån annanstans... Det stämmer nog.
 
Jag har gjort en spellista på spotify "Pappas begravning" Med dom 5 låtar som vi spela på Pappas begravning, och några låtar till som på ett eller annat sätt påverkar mig...
På Pappas begravning höll jag ett tal i kyrkan som jag på ett sätt ångrar, jag hade så fullt upp med att hålla alla känslor i schack för att kunna genomföra det att det känns som jag "missade" begravningen... Samtidigt hade jag inte fattat det och jag ville verkligen tala om för ALLA hur mycket PAPPA betydde/betyder.....
 
 
Mitt tal


Uno Göte Fredrik Engblom vår alldeles underbara pappa. Han var en underbar make/far/farfar/morfar/svärfar.
Hur beskriver man honom?? Det finns egentligen inte tillräckligt med ord för att ge honom rättvisa.. Att förklara vad pappa betyder är svårt Saknaden är så stor och det gör så ont. Hela ens väsen vill göra uppror och säga NEJ... Vem ska hjälpa oss uthärda livet här ute.. Vem ska ge oss den kraften vi måste ha.. Vem ska trösta oss, vi är så små här på jorden.. Utan dig känner vi oss som spillror på ett mörkt och stormigt hav

DU. Du pappa ger oss kraften, Du hjälper oss att uthärda livet, Du ser till att vi hjälper varann så att vi klarar oss på det mörka och stormiga hav som livet är.. Du gav oss alla verktygen.. Vi lever vårt liv genom dig.. Vi ska fostra dina ögonstenar Ludvig och Thea i din anda...

Han var vårt Norr Söder vårt Väst Öst, Han var den som skänkte oss tröst, Han var vår sol himmel vatten, han var den som hämta mitt i natten..Han var vår trygghet, vårt eget Mount Everest... Orubblig i stormen, där man kunde söka skydd. Han var den som gav oss glädje humor och många skratt, Han var den som visa oss vad rättvisa och godhet är. Han som lärde mig vad ledarskap är. Tack för alla värdefulla råd.. Tack för att du var du

När Ludvig och jag pratade nån dag efter pappas död så sa Ludvig.. Om jag blir pappa och får en son ska jag döpa honom till Uno i mellannamn.. Ja, gör det så ska jag försöka bli en lika bra farfar som farfar var...... Lycka till ..... sa Ludvig

Jag är stolt över att kunna säga att Uno Göte Fredrik Engblom är min pappa. Om jag blir hälften så bra människa som pappa kan jag vara nöjd. Nu har du fått frid, men vi ses igen.. I Nangijala, i körsbärsdalen, på Engblomsgården. Där sitter du och väntar på oss på verandan med Farfar Farmor Gertrud Ingmar Evald och Majbritt

ÅÅÅÅ PAPPA VAD VI LÄNGTAR, ÄLSKAR DIG.....
 
 
Du är med mig vart jag än går, genom månader och år
du är med mig alla dar du är med mig vart jag far
du är den jag vill va..

TÄNK OCH FÅ KRAMA DIG EN GÅNG TILL, en gång till å en gång till..

Med en oändlig kärlek din son