söndag 27 april 2014

5 år av saknad

 

 
 
 

Ytterligare ett år av saknad har gått och det är nu 5 år sen Pappa gick bort.. 5 år känns overkligt..
Förra året skrev jag om en ilska (se tidigare inlägg) den ilskan har lagt sig för hur tar man ut ilskan på en sjukdom.. Det går ju inte utan man får försöka sprida glädje och värme istället.och göra världen till en bättre värld och ge pengar till cancerfonden så forskning mot denna vidriga sjukdom kan vinnas..

Saknaden har jag lärt mig att leva med men jag tänker på Pappa varje dag och dipparna är färre men däremot blir dom större när dom kommer..
Detta år har jag verkligen behövts pappas råd om vissa saker (bl.a Ledarskap) men känner att han skulle vara stolt över dom beslut jag tagit, för mitt ledarskap kommer ju från honom och jag har slagits för det jag tror på och känner att jag har rätt..

Pappa lärde mig att gilla Engelsk fotboll genom Tipsextra därför fick jag alltid tårar i ögonen på förra årets reklam om Stryktipset där man fick följa en Pappa och hans son på egna matcher och i TV soffan och gå på Engelsk match.. Det var jobbigt att se för jag kan inte göra det längre..

Nu åkte ju Ludde och jag till England och där kom ju känslan att nån skulle varit med, hur faan vi nu skulle fått upp pappa i planet.. där hade sällskapresan invalidos schetch legat nära till hands.. ;)
En underbar resa som Ludde och jag pratat om i många år och visst var Pappa med oss för vi mötte ju hans Lag (Woolwich) och som vanligt fick han sista ordet då dom vann

Har som sagt alltid kännt att pappa ochså på nåt sätt vakar över oss och i Fredags fick jag det ännu mer bekräftat.. Jag hade besök av en kompis och en vän till henne.. Vi satt och prata i Sportbaren när kompisen vän som kan känna av andar och sånt började vända sig omkring och titta lite här och där och sa att det är nån här.. Det står nån och lägger sin varma hand på din axel.. Det kan ju inte vara nån annan än Pappa...
Gud tror jag faaan inte på men det där tror jag på.. Så skönt att få bekräftelse på känslan att han vakar över oss.

Det var årets känslor nedan ligger lite från tidigare inlägg


VARFÖR... Pappa fick prostata cancer... en cancer han kämpade ner... Men nån jävel säger att nej den där Uno kan vi ge på mer... Så nån ynka liten cancer cell hinner glida i iväg till resten av kroppen och sprider sig sen.. Så blir det en match till mot denna vidriga sjukdom.... En match PAPPA till slut förlorar... Men den kom inte åt hans själ eller heder... Han bar sjukdomen med ett beundransvärt mod, gnällde aldrig, och var den som in i det sista peppade på oss och stöttade oss trots att du nog på slutet hade ont. Pappa hade haft hjärtinfarkter diabetes njursten och gud vet allt.. ALLT tog han och kämpade på... Det som är så svårt att förstå är VARFÖR.... VARFÖR allt detta ...när är nog nog.... Nån sa att Pappa var en ÄNGEL som behövdes nån annanstans... Det stämmer nog.
 
Jag har gjort en spellista på spotify "Pappas begravning" Med dom 5 låtar som vi spela på Pappas begravning, och några låtar till som på ett eller annat sätt påverkar mig...
På Pappas begravning höll jag ett tal i kyrkan som jag på ett sätt ångrar, jag hade så fullt upp med att hålla alla känslor i schack för att kunna genomföra det att det känns som jag "missade" begravningen... Samtidigt hade jag inte fattat det och jag ville verkligen tala om för ALLA hur mycket PAPPA betydde/betyder.....
 
 
Mitt tal


Uno Göte Fredrik Engblom vår alldeles underbara pappa. Han var en underbar make/far/farfar/morfar/svärfar.
Hur beskriver man honom?? Det finns egentligen inte tillräckligt med ord för att ge honom rättvisa.. Att förklara vad pappa betyder är svårt Saknaden är så stor och det gör så ont. Hela ens väsen vill göra uppror och säga NEJ... Vem ska hjälpa oss uthärda livet här ute.. Vem ska ge oss den kraften vi måste ha.. Vem ska trösta oss, vi är så små här på jorden.. Utan dig känner vi oss som spillror på ett mörkt och stormigt hav

DU. Du pappa ger oss kraften, Du hjälper oss att uthärda livet, Du ser till att vi hjälper varann så att vi klarar oss på det mörka och stormiga hav som livet är.. Du gav oss alla verktygen.. Vi lever vårt liv genom dig.. Vi ska fostra dina ögonstenar Ludvig och Thea i din anda...

Han var vårt Norr Söder vårt Väst Öst, Han var den som skänkte oss tröst, Han var vår sol himmel vatten, han var den som hämta mitt i natten..Han var vår trygghet, vårt eget Mount Everest... Orubblig i stormen, där man kunde söka skydd. Han var den som gav oss glädje humor och många skratt, Han var den som visa oss vad rättvisa och godhet är. Han som lärde mig vad ledarskap är. Tack för alla värdefulla råd.. Tack för att du var du

När Ludvig och jag pratade nån dag efter pappas död så sa Ludvig.. Om jag blir pappa och får en son ska jag döpa honom till Uno i mellannamn.. Ja, gör det så ska jag försöka bli en lika bra farfar som farfar var...... Lycka till ..... sa Ludvig

Jag är stolt över att kunna säga att Uno Göte Fredrik Engblom är min pappa. Om jag blir hälften så bra människa som pappa kan jag vara nöjd. Nu har du fått frid, men vi ses igen.. I Nangijala, i körsbärsdalen, på Engblomsgården. Där sitter du och väntar på oss på verandan med Farfar Farmor Gertrud Ingmar Evald och Majbritt

ÅÅÅÅ PAPPA VAD VI LÄNGTAR, ÄLSKAR DIG.....
 
 
Du är med mig vart jag än går, genom månader och år
du är med mig alla dar du är med mig vart jag far
du är den jag vill va..

TÄNK OCH FÅ KRAMA DIG EN GÅNG TILL, en gång till å en gång till..

Med en oändlig kärlek din son

lördag 27 april 2013



Idag Fredag är det 4 år sen pappa gick bort
VARFÖR... Pappa fick prostata cancer... en cancer han kämpade ner... Men nån jävel säger att nej den där Uno kan vi ge på mer... Så nån ynka liten cancer cell hinner glida i iväg till resten av kroppen och sprider sig sen.. Så blir det en match till mot denna vidriga sjukdom.... En match PAPPA till slut förlorar... Men den kom inte åt hans själ eller heder... Han bar sjukdomen med ett beundransvärt mod, gnällde aldrig, och var den som in i det sista peppade på oss och stöttade oss trots att du nog på slutet hade ont. Pappa hade haft hjärtinfarkter diabetes njursten och gud vet allt.. ALLT tog han och kämpade på... Det som är så svårt att förstå är VARFÖR.... VARFÖR allt detta ...när är nog nog.... Nån sa att Pappa var en ÄNGEL som behövdes nån annanstans... Det stämmer nog..
Dom senaste åren har varit jobbigare av många orsaker, Dels att bubblan har spruckit, bubblan/chocken man hamnar i först som gör att man förstår men ändå INTE... Som sen gått över till att det sakta börjar gå upp för en att han kommer inte tillbaka, du får inte krama och krypa upp i hans trygga famn igen.. Nu har det börjat gå över till Ilska, en frustrerande ilska som ligger latent och bubblar upp när som helst, men oftast tyvärr går ut över familjemedlemmar... En ilska att pappa är borta, en ilska på den där jävla sjukdomen, en ilska att nån eller nåt måste stå till svars över att jag går med öppet sår. Inte en ilska över pappa, har läst att en del kan bli arga på den som gått bort... Inte så, utan bara en ilska att VAD FAAAN SKULLE PAPPA BLI DRABBAD FÖR... Vad hade han gjort? Världens snällaste människa...
Vi köpte ett hus jag vet pappa gillade och som han hade gillat ännu mer om han gått in i det... Det är ett fantastiskt hus, men hur många gånger  under rusten tänkte jag med alla beslut, ja ska fråga pappa om råd... Hur många gånger har jag inte längtat efter att han ska komma in genom dörren, säga hej och allt ska vara som vanligt.... Nu rinner tårarna på mig... Jag längtar SÅ JÄVLA MYCKET EFTER DIG PAPPA... Jag skäms inte att jag går omkring som ett öppet sår MEN nån jävel ska stå till svars... VEM?? Ja det som är ilskan, finns egentligen ingen att ta ut den på, för det var ingens fel förutom sjukdomen... Och hur faan tar man ut ilskan på en sjukdom.... GRRR
Nu har vi gått skilda vägar och sålt huset och livet går vidare.. Har flyttat in till stan och kommer närmare min släkt på Pappas sida.. Utan alla fantastiska kusiner hade jag nog varken haft lägenhet, fått upp alla saker och utrustat den.. Så på ett sätt känns det som att komma hem...
Jag har gjort en spellista på spotify "Pappas begravning" Med dom 5 låtar som vi spela på Pappas begravning, och några låtar till som på ett eller annat sätt påverkar mig...
På Pappas begravning höll jag ett tal i kyrkan som jag på ett sätt ångrar, jag hade så fullt upp med att hålla alla känslor i schack för att kunna genomföra det att det känns som jag "missade" begravningen... Samtidigt hade jag inte fattat det och jag ville verkligen tala om för ALLA hur mycket PAPPA betydde/betyder.....
Mitt tal

Uno Göte Fredrik Engblom vår alldeles underbara pappa. Han var en underbar make/far/farfar/morfar/svärfar.
Hur beskriver man honom?? Det finns egentligen inte tillräckligt med ord för att ge honom rättvisa.. Att förklara vad pappa betyder är svårt Saknaden är så stor och det gör så ont. Hela ens väsen vill göra uppror och säga NEJ... Vem ska hjälpa oss uthärda livet här ute.. Vem ska ge oss den kraften vi måste ha.. Vem ska trösta oss, vi är så små här på jorden.. Utan dig känner vi oss som spillror på ett mörkt och stormigt hav

DU. Du pappa ger oss kraften, Du hjälper oss att uthärda livet, Du ser till att vi hjälper varann så att vi klarar oss på det mörka och stormiga hav som livet är.. Du gav oss alla verktygen.. Vi lever vårt liv genom dig.. Vi ska fostra dina ögonstenar Ludvig och Thea i din anda...

Han var vårt Norr Söder vårt Väst Öst, Han var den som skänkte oss tröst, Han var vår sol himmel vatten, han var den som hämta mitt i natten..Han var vår trygghet, vårt eget Mount Everest... Orubblig i stormen, där man kunde söka skydd. Han var den som gav oss glädje humor och många skratt, Han var den som visa oss vad rättvisa och godhet är. Han som lärde mig vad ledarskap är. Tack för alla värdefulla råd.. Tack för att du var du

När Ludvig och jag pratade nån dag efter pappas död så sa Ludvig.. Om jag blir pappa och får en son ska jag döpa honom till Uno i mellannamn.. Ja, gör det så ska jag försöka bli en lika bra farfar som farfar var...... Lycka till ..... sa Ludvig

Jag är stolt över att kunna säga att Uno Göte Fredrik Engblom är min pappa. Om jag blir hälften så bra människa som pappa kan jag vara nöjd. Nu har du fått frid, men vi ses igen.. I Nangijala, i körsbärsdalen, på Engblomsgården. Där sitter du och väntar på oss på verandan med Farfar Farmor Gertrud Ingmar Evald och Majbritt

ÅÅÅÅ PAPPA VAD VI LÄNGTAR, ÄLSKAR DIG

Vill betona att jag har en underbar familj kvar som jag älskar... Men det är nåt som fattas och så kommer det tyvärr vara i resten av mitt liv... Jag kommer kanske att lära mig leva med sorgen och saknaden... Även om Pappa gav mig/oss alla verktygen så kan jag inte säga att jag alltid levde efter dom.. Jag skulle vilja få visa Pappa att jag har blivit en bättre människa... Bra bit kvar dock...

Du är med mig vart jag än går, genom månader och år
du är med mig alla dar du är med mig vart jag far
du är den jag vill va..

TÄNK OCH FÅ KRAMA DIG EN GÅNG TILL, en gång till å en gång till..

Ikväll 23:45 kommer en stjärna blinka mot oss, å jag kommer lyssna på spotify och minnas

Med en oändlig kärlek din son
Med Thea
Med Ludde
Med mig
Med Mamma och syrran

måndag 4 februari 2013

Cirkusen är slut

Cirkusen är slut

Skylten är nerplockad och dom anställda har gått hem...
Vi slog på stort och försökte men hade vi egentligen nån chans..
Som du sa du vet inte vad du ger dig in på men ja tänkte de ska nog gå..

Men demonerna var för stora och jag kom till korta..

Men vid min Gud vad jag försökte, jag sökte i mig själv tacksam för den resa jag gjort, är en bättre människa än förut..

... När man får släcka småbränder hela tiden, Orkar man inte hålla storbrasan vid liv...

Det var inte min kamp att ta men ja ville så gärna lyckas
Att stå vid din sida på muren och slå ner alla demoner
Men det var inte jag som skulle söka mig själv, det är din resa att göra men nu utan mig.. Du måste stå själv på muren

Jag hoppas du lyckas med din kamp. Jag kan hålla huvudet högt.. Jag insåg att jag inget kunde göra

Resan inom mig har bara börjat och hela världen ligger framför mig.. Det kommer nya företag och anställda...

Det finns många glada minnen från cirkusen och dom ska vi fokusera på, det kunde ha gått

Men jag är så innerligt glad att Cirkusen är slut

1+1 =2


Vi kände varann sen tidigare, Men vi var inget givet val, Det var en slump att de blev Vi..Vi gav varandra det vi behövde.. Vi levde upp och ut.. Det var Vi och det var fint.. Vi stängde av omvärlden och bara va.. Vi byggde upp drömmar och njöt av varann..  Vi var vi 1+1=1

Efter ett tag ville vi mer å släppte in omvärlden... Förlora vi varann redan där ??

Det blev andra krav på agendan... Var det naivt av oss och tro att vi skulle få ihop det...
Du sa  Du vet inte vad du ger dig inpå.. Men jag titta på oss utifrån VI och vad skulle inte vi kunna utstå..

Du är du och jag är jag... Olika som få... Vad var det som höll ihop oss... Det borde varit mer än köttsliga lustar och lyckliga drömmar...

Vem som gjorde vad  och hur är egentligen ointressant... När vi blanda in omvärlden klarade vi inte av att behålla VI det blev sakta OSS 1+1=2

lördag 8 september 2012

Long time no see

man kan inte anklaga mig för att vara flitig med bloggen...  Har inte haft tid eller framför allt ork... Ska förklara det i nåt senare inlägg..

skriver nu lite kort bara för att komma igång liksom..

Idag jobbar gumman kväll å jag har inga åtaganden... 

Tyvärr spelar inte mitt kära Spurs då det är landslagshelg...

Så det får bli FM 12 IDAG  Datorn uppkopplad på TV så det blir STOR skärm...

Over and out  ALLEZ Mister Engblom

söndag 27 maj 2012

16 år "Kärlekssaga" är över... Del 1

För ganska precis 16 år(1996) sedan fick jag uppdraget att starta en Innebandysektion i TÖFF.. Jag satt då i styrelsen och hade spelat fotboll i TÖFF i 15 år och varit ungdomsledare i 7 år.. Min ambition då var att bli tränare för TÖFFs herrlag och sen Allsvensk tränare... Innebandy var nåt vi gjorde på skoj på ev. lediga tider i hallen..

Men när Munters expandera och Bengt-Ola Nygren som satt som fackombud med på alla anställningsintervjuer, så märkte han att många var intresserade av Innebandy. B-O som som ochså satt med i styrelsen la då fram förslaget att TÖFF skulle starta IB sektion... Det uppdraget gick till mig och på 3 månader fixa jag sarg -mål-utrustning och 3 seniorlag och 6 ungdomslag anmäldes till seriespel..

Detta sågs ju inte med blida ögon av alla i föreningen, Då jag fick ta mycket skit att vi startat sektionen.
Men det var inte min ide och det var ju inte så att jag tvingade alla att börja spela... Det fanns ett stort sug efter Innebandy och det blev nog större en vad en del hade tänkt..

Jag är dock väldigt tacksam att det startade dels för att se vem som är ens riktiga vänner och framför allt hittat en massa nya vänner på den underbara resa jag gjort i Innebandyn värld... Tagit mig till Högsta serien på både Dam och Herrsidan. (Vunnit Elit Norra, SuperElit och en massa cuper, spelat semifinal på herrsidan) Det efterlängtade SM-Guldet har jag inte vunnit än, får väl se om jag får chansen nån gång...

I TÖFF har jag väl haft alla titlar man kan ha...(Ordförande,sportchef, damtränare, herrtränare, juniortränare, ungdomstränare m.m) Våren 98 träna jag Herr A å B, Dam och Juniorlag... Jag åkte Uppland runt på helgerna mellan alla matcher. Oftast med Ludde sittandes i av-båset lekandes med dinosaurier. Snacka om att växa upp i båset...

Sen gjorde jag utflykt till IFK Dannemora/Österby i 2 år (Elit-Div1 Dam) för att sen komma hem och ta Herrlaget en andra gång.. Denna gång var vi nära att gå upp i Div 4 första säsongen (Alunda vann nu i Div 2) Till andra säsongen tappa vi 13 spelare ( Andra föreningar, skador, flyttar) Här startar väl min känsla att vi måste hitta speciella sätt för att behålla våra duktiga spelare från att gå till andra föreningar

Sen hörde IBF Falun Dam av sig och målsättning var SM-Guld !! Det var ju en utmaning man inte kunde tacka nej till.. Jag tränade med Camilla Granelid som jag har den största respekt för. Andra säsongen har jag avhandlat i tidigare inlägg..

Sen tog jag IFK Dannemora/Österby Herr och var läktarcoach åt Storvreta Herr i SSL... Sen tog jag sabbatsår i 2 år

Jag lärde mig oerhört mycket i Falun och Storvreta om vad som krävs och hur man måste uppträda för att lyckas... Minsta lilla steg från den lagda planen kan få katastrofala följder...

Jag har under dessa år tackat NEJ till en massa olika förslag... En del ångrar jag faktiskt, kanske än mer nu...

Jag hade lovat mig själv efter förra sejouren att Aldrig träna TÖFF igen.. Men sen så var Herrlaget på väg att läggas ner och som den Föreningsmänniska och TÖFF hjärta man har så hoppa jag på för att man vill ju inte se sitt "skötebarn" läggas ner.. Där blev det 2 säsonger där höjdpunkterna var DM-matchen mot Hagunda (Alls) förlust med 9-4.. Inte illa för en div 5 klubb.. Men under dessa säsonger kände jag att jag ville ju mer än vad killarna ville/kunde lägga ner...

Min Mentor å gode vän Stefan Forsman har i många år sagt att " Va fan ska du hålla på där ute för, bryt dig loss" Visst har jag haft den känslan i många år... Men "kärleken" till föreningen har varit större än mitt egna bästa...

Så jag hoppade av Herrlaget för att hoppa på det mest nyskapande och modiga väg TÖFF hitills valt att ta...

Tänk om man hade vetat vad som komma skulle...

Over and Out 

Allez Mister Engblom

fredag 27 april 2012

Min Pappa Uno Engblom



Idag Fredag är det 3 år sen pappa gick bort
VARFÖR... Pappa fick prostata cancer... en cancer han kämpade ner... Men nån jävel säger att nej den där Uno kan vi ge på mer... Så nån ynka liten cancer cell hinner glida i iväg till resten av kroppen och sprider sig sen.. Så blir det en match till mot denna vidriga sjukdom.... En match PAPPA till slut förlorar... Men den kom inte åt hans själ eller heder... Han bar sjukdomen med ett beundransvärt mod, gnällde aldrig, och var den som in i det sista peppade på oss och stöttade oss trots att du nog på slutet hade ont. Pappa hade haft hjärtinfarkter diabetes njursten och gud vet allt.. ALLT tog han och kämpade på... Det som är så svårt att förstå är VARFÖR.... VARFÖR allt detta ...när är nog nog.... Nån sa att Pappa var en ÄNGEL som behövdes nån annanstans... Det stämmer nog..
Detta år har varit jobbigare av många orsaker, Dels att bubblan har spruckit, bubblan/chocken man hamnar i först som gör att man förstår men ändå INTE... Som sen gått över till att det sakta börjar gå upp för en att han kommer inte tillbaka, du får inte krama och krypa upp i hans trygga famn igen..  Nu har det börjat gå över till Ilska, en frustrerande ilska som ligger latent och bubblar upp när som helst, men oftast tyvärr går ut över familjemedlemmar... En ilska att pappa är borta, en ilska på den där jävla sjukdomen, en ilska att nån eller nåt måste stå till svars över att jag går med öppet sår. Inte en ilska över pappa, har läst att en del kan bli arga på den som gått bort... Inte så, utan bara en ilska att VAD FAAAN SKULLE PAPPA BLI DRABBAD FÖR... Vad hade han gjort? Världens snällaste människa...
Dels för att man gått och köpt hus, ett hus jag vet pappa gillade och som han hade gillat ännu mer om han gått in i det... Det är ett fantastiskt hus, men hur många gånger har jag inte under rusten tänkt med alla beslut, ja ska fråga pappa om råd... Hur många gånger har jag inte längtat efter att han ska komma in genom dörren, säga hej och allt ska vara som vanligt.... Nu rinner tårarna på mig... Jag längtar SÅ JÄVLA MYCKET EFTER DIG PAPPA... Jag skäms inte att jag går omkring som ett öppet sår MEN nån jävel ska stå till svars... VEM??  Ja det som är ilskan, finns egentligen ingen att ta ut den på, för det var ingens fel förutom sjukdomen... Och hur faan tar man ut ilskan på en sjukdom.... GRRR
Imorgon kommer Mor och Syster med familj till Vita huset... Kommer väl både bli en mysfredag och inte... Vi ska laga mat (som pappa älska göra) och umgås och fälla en och annan tår...
Jag har gjort en spellista på spotify "Pappas begravning" Med dom 5 låtar som vi spela på Pappas begravning, och 3 låtar till som på ett eller annat sätt påverkar mig... Senast jag lyssna på den var under julen då jag hade en stor dipp då jag pga olika anledningar inte fick/kunde fira första julen i nya huset med familjen... Den lär väl snurra några gånger imorgon..
På Pappas begravning höll jag ett tal i kyrkan som jag på ett sätt ångrar, jag hade så fullt upp med att hålla alla känslor i schack för att kunna genomföra det att det känns som jag "missade" begravningen... Samtidigt hade jag inte fattat det och jag ville verkligen tala om för ALLA hur mycket PAPPA betydde/betyder..... 
Mitt tal
Uno Göte Fredrik Engblom vår alldeles underbara pappa. Han var en underbar make/far/farfar/morfar/svärfar.
Hur beskriver man honom?? Det finns egentligen inte tillräckligt med ord för att ge honom rättvisa.. Att förklara vad pappa betyder är svårt Saknaden är så stor och det gör så ont. Hela ens väsen vill göra uppror och säga NEJ... Vem ska hjälpa oss uthärda livet här ute.. Vem ska ge oss den kraften vi måste ha.. Vem ska trösta oss, vi är så små här på jorden.. Utan dig känner vi oss som spillror på ett mörkt och stormigt hav

DU. Du pappa ger oss kraften, Du hjälper oss att uthärda livet, Du ser till att vi hjälper varann så att vi klarar oss på det mörka och stormiga hav som livet är.. Du gav oss alla verktygen.. Vi lever vårt liv genom dig.. Vi ska fostra dina ögonstenar Ludvig och Thea i din anda...

Han var vårt Norr Söder vårt Väst Öst, Han var den som skänkte oss tröst, Han var vår sol himmel vatten, han var den som hämta mitt i natten..Han var vår trygghet, vårt eget Mount Everest... Orubblig i stormen, där man kunde söka skydd. Han var den som gav oss glädje humor och många skratt, Han var den som visa oss vad rättvisa och godhet är. Han som lärde mig vad ledarskap är. Tack för alla värdefulla råd.. Tack för att du var du

När Ludvig och jag pratade nån dag efter pappas död så sa Ludvig.. Om jag blir pappa och får en son ska jag döpa honom till Uno i mellannamn.. Ja, gör det så ska jag försöka bli en lika bra farfar som farfar var...... Lycka till ..... sa Ludvig

Jag är stolt över att kunna säga att Uno Göte Fredrik Engblom är min pappa. Om jag blir hälften så bra människa som pappa kan jag vara nöjd. Nu har du fått frid, men vi ses igen.. I Nangijala, i körsbärsdalen, på Engblomsgården. Där sitter du och väntar på oss på verandan med Farfar Farmor Gertrud Ingmar Evald och Majbritt

ÅÅÅÅ PAPPA VAD VI LÄNGTAR, ÄLSKAR DIG

Vill betona att jag har en underbar familj kvar som jag älskar... Men det är nåt som fattas och så kommer det tyvärr vara i resten av mitt liv... Jag kommer kanske att lära mig leva med sorgen och saknaden... Även om Pappa gav mig/oss alla verktygen så kan jag inte säga att jag alltid levde efter dom.. Jag skulle vilja få visa Pappa att jag har blivit en bättre människa... Bra bit kvar dock...

Du är med mig vart jag än går, genom månader och år
du är med mig alla dar du är med mig vart jag far
du är den jag vill va..

TÄNK OCH FÅ KRAMA DIG EN GÅNG TILL, en gång till å en gång till..

Ikväll 23:45 kommer en stjärna blinka mot oss, å jag kommer lyssna på spotify och minnas

Med en oändlig kärlek din son
Med Thea
Med Ludde
Med mig
Med Mamma och syrran